Hur tänker man...

... när man som produktutvecklare skapar en smörkniv i ett plastigt material som verkligen suger åt sig fettet och nästan är helt omöjlig att diska ren från flott? Är inte en smörkniv, precis som namnet antyder, till för att smöra med? Vilken kroppsdel tänkte man då med när man valde material? Som ni förstår är detta en stor fråga för mig... Varje gång jag smörar en macka (typ varje dag) tänker jag på dessa värdelösa smörknivar, kanske ska kasta ut dem? Varför skapar jag ens ett inlägg om detta? Jag är ju störd. Hejdå!

Juligt!

Nu har jag låtit julen flytta in hemma hos mig! Jag vet, det är en vecka tidigt men nästa vecka har jag besök och då kommer det nog inte finnas tid... Så jag började lite tidigt. Det har varit en lugn helg, välbehövligt då jag kände att jag höll på att bli sjuk i fredags så jag har vilat för att inte bli jättesjuk såhär innan tentaperioden. Och vila i min värld betyder att städa, laga mat, handla och kolla på film... Så jag har fyllt på med massa mat i frysen, mat så jag klarar alla luncher fram till jul, nästan iallafall...

Nu är det dags att baka något till mormor som fyller år idag och sen bär det iväg till blomsteraffären och sedan ska jag ut till förorten för att fira!

Dagens änglar...

... är Anna och Romina, som båda har förgyllt min dag på sina sätt. Romina som hade med sig lussebullar som vi åt efter min första lektion idag. Tack Romina! Det var verkligen uppskattat och jag blev jätteglad! Det var så skönt att bara sitta på tc och ta det lugnt i en halvtimme och prata om ingenting (eller okej, vi pratade om Rominas inriktning men annars inget speciellt). Och Anna som satte en av slembiffarna på plats under seminariet idag, jag bara önskar att jag hade varit på plats själv och fått se detta! Jag hade så himla kul åt det när hon ringde och gick även och log när vi lagt på! Jag är stolt över dig Anna, haha!

Jag behövde verkligen dessa två incidenter för att bli på bättre humör, det har varit lite tungt på sistone. Jag saknar Urban jättemycket och jag har verkligen behövt en kram om morgnarna de senaste dagarna, men han har ju inte kunnat ge mig det. Och ofta känns det väldigt sorgligt att inte kunna få den där kramen när man behöver den utan man måste planera in när man ska ses, och alltså kramas. Jag tänker ofta tillbaka på sommaren som jag större delen spenderade boende hos Urban, det var så härligt att kunna prata innan man somnade. Och varje morgon när Urban skulle iväg innan mig till jobbet så fick man en puss innan han gick, han gick aldrig utan den där pussen. Sånt saknar man när man varje morgon vaknar ensam... Det var så härligt att börja dagen med en puss, kan man vara annat än glad den dagen?

Nu sitter jag på bussen påväg till Linköping för att hälsa på Lisa, det ska bli trevligt! Mycket trevligt till och med! Ska bli så himla kul att se hur hon bor, jag har ju ännu inte varit och hälsat på henne i Linköping, vilket är rätt dåligt då hon varit hos mig varje år sen vi började plugga.... Men iallafall, nu är jag påväg!

Detta är kort och gott en bra dag! Fick tillbaka en tenta idag också, som jag klarade med god marginal. Det känns skönt att kunna lägga den kursen bakom sig nu och blicka framåt på de hållf-kurser jag nu läser och kommer läsa!

Men nu: Linköping och Lisa here I come!

Plugg, plugg och plugg

Japp, det är bara plugg som gäller nu. Även om man inte har jättemånga inlämningar/tentor/ks:ar så är det massor att lära sig och hänga med i. Att man dessutom sätter skyhög press på sig själv gör det inte bättre, utan det är bara att bita ihop och plugga. Ikväll har jag dock tagit en ledig kväll såhär efter ks:en tidigare i eftermiddags.

Kvällen har gått till att planera och leta hotell inför semestern över nyår. Det känns så himla roligt att få åka iväg på semester med Urban, även om man måste snåla i vardagen för att ha råd och välja bort vissa saker... Men det är det värt, jag blir så himla lycklig och glad så fort jag täcker på resan och att få spendera hela jullovet med Urban! Nu verkar det iallafall som vi har hittat ett hotell som båda vill bo på och som ligger bra till. Dock måste vi även boka sista natten, som vi hade tänkt lyxa till och bo lite finare. Nu hoppas jag bara att vi får snö när vi är där, mysigt värre!

Vad är väl en bal på slottet...

Idag är det Jubelbal, dock ska jag inte gå. När Urban sa att han inte kunde gå så kände jag helt enkelt inte för det längre. Men faktiskt så ångrar jag inte mitt beslut att inte gå, visst är det tråkigt att inte få uppleva en riktig bal men det känns ändå som att det inte gör något. Jag trodde att jag skulle ångra mitt beslut, men tack och lov gör jag inte det. Dock så tror och hoppas jag verkligen att de som ska gå får hur trevligt som helst! Jag är helt övertygad om att det kommer bli jättekul! Och alla kommer vara superfina! Jag ser verkligen fram emot att få se bilder på er!

Istället för bal, vad bjuder min dag på? Lite plugg i solidmekanik och även i signaler och mekaniska system, sedan hoppas jag att jag orkar ta mig till gymmet och träna. Och idag ska jag orka baka bullar! Antingen bröd eller kanelbullar, har inte riktigt bestämt mig, för jag tror inte jag orkar baka båda...

Ikväll hoppas jag även att jag och Urban ska boka hotell i New York! Det börjar verkligen bli dags nu! Annars står vi väl utan till slut, och det vore inte så kul...

Dags att ta sig i kragen nu och börja plugga lite smått... See ya!

Back on track

Nu bryter jag tystnaden, jag vet att det var länge sen jag skrev sist, men det har varit mycket nu. Tenta idag (om mindre än 4 timmar, GAH!). En tenta som det verkligen känns som att den kan gå hur som helst då examinatorn ibland ställer så jävla onödiga frågor. Frågor på riktigt onödigt vetande och verkligen i supersuperdetalj, så med andra ord måste man kunna ca 1000 sidor i BOSCH-handboken + alla föreläsarens superdåliga anteckningar i detalj. Frustrerande? JA! Men jag ska iallafall gå dit och skriva allt jag kan (vilket antagligen går ganska snabbt), och hoppas på det bästa!

Nu sitter jag hos Lofjanta, har sovit över här. Men vi ska nog snart åka in till skolan och äta lunch och jag ska ta det lugnt innan tentan. Idag tänker jag lyxa till det med en pasta från Italienska, även om Lovisa sitter och ljuger om att de har blivit dåliga sedan ägarbytet.

Igår kväll efter pluggandet var vi hemma hos Romina och Alex och såg på film och spelade tv-spel. En rätt najs kväll med andra ord!

Kryssning

I helgen var så Urban på besök hos mig i Stockholm igen (det var länge sen han var här sist) men besöket blev kort. Iallafall i lägenheten, då Urban kom sent på fredagen och rätt tidigt (12ish) så bar det av ner till stan för att luncha med Urbans syster och hennes pojkvän. Det blev Vapiano och jag måste säga att det var nog en av de bästa pastarätterna jag någonsin ätit, hur god som helst!

Efter maten var vi båda jättejättemätta så Urban och jag bestämde oss för att gå till stadsgården, varifrån båten skulle ta oss en sväng på Östersjön. Väl på båten gjorde vi oss hemmastadda i hytten och la oss sedan för att titta på hotell inför vår resa över nyår.

Vi gjorde oss i ordning för kvällen för att sedan bege oss till baren och kvällens första drink innan maten, vi hade inte bordsreservation förrens 9, men det kändes rätt skönt med tanke på hur tung lunchen blev. Middagen sen var hur god som helst! Till förrätt blev det färska räkor såklart! Jag har nog aldrig åkt en kryssningbåt på senare år utan att ha ätit räkor! Det var en jättemysig och lyxig middag som varade jättelänge, så länge att servitören till slut kom med notan och sa att de stängde. Man riktigt kände hur de stod och stirrade på oss och väntade på att vi skulle gå! Sen blev det dans för hela slanten! Tror inte vi var i säng förrens 4 eller nåt, så betyget för kvällen är topp!

Och nog har vi förlängt våra liv med många år den här helgen så kul som vi hade!

Jag kommer tydligen få rödhåriga ungar...

I fredags slutade Urban tidigt från jobbet så vi passade på att luncha tillsammans, det är ju inget man vanligtvis gör till vardags när man har ett distansförhållande. Vi gick runt halva stan och letade efter en restaurang som serverade annan lunch än buffé och tillslut hittade vi en. Det var jättegod mat och när vi nästan hade ätit klart kommer det in ett väldigt udda par på restaurangen och sätter sig ett bord bort. Paret var rätt gamla, såg lite bohemiska ut och betedde sig lite underligt, detta kommenterade jag lite försynt till Urban som sa att det var lokala konstnärer i Kalmar. När Urban skulle gå och betala så börjar gubben prata med honom och Urban får beröm för sin hårfärg. När Urban sedan nästan är färdig med betalningen så reser jag mig från bordet och när jag passerar parets bord så börjar de prata med mig om Urbans hårfärg och gubben kläcker ur sig: " Ni vet iallafall att era barn kommer bli rödhåriga".

På lördagen bar det sedan iväg ner till Skåne och Smygehuk där en av Urbans gamla pluggakompisar skulle gifta sig. Det var ett jättefint bröllop och bröllopsfesten var jätterolig! Sen var det så himla kul att få träffa Urbans gamla vänner från hans studietid, ett himla roligt gäng! Så vi åt underbart god mat, dansade och hade urkul!

Dagens gulligaste...

När jag var påväg hem gick jag förbi dagiset som jag varje dag går förbi och idag hade en pappa precis hämtat sina två söner. Barnen hoppade båda två in i framsätet när jag passerade deras bil. När jag kom till nästa korsning och tänkte gå över gatan så vänder jag mig om för att kolla om det kommer någon bil. Då ser jag bilen med pappan och hans barn, och ett av barnen sitter i hans knä och styr! Det var hur gulligt som helst, och så pekade han att de skulle svänga åt vänster och så svängde ungen dit. Till alla er som tycker detta var ett oansvarigt agerande från pappans sida, så skall tilläggas att vägen inte är speciellt trafikerad alls! Så med andra ord var det bara gulligt!!! Jag log resterande väg hem! Precis som ungen antagligen gjorde när han kört klart!

R.I.P Qkalle

Idag sover jag över hos Lovisa, hon har föräldrafritt (läs Andreas). När vi kom hem till Lovisa så kom jag på att hon fått en fisk nyligen så jag tänkte ta mig en titt på den, jag tittade på akvariet med såg ingen tredje fisk.... Lovisas kommentar var bara: "Han brukar ju inte simma, han brukar gömma sig...". Jag tänkte inte vänta ut honom så vi gick och handlade istället... När vi kom tillbaka gjorde jag ett nytt försök, jag satte mig på golvet framför akvariet för att leta efter honom. Då ser jag att fisken är uppe vid ytan och utbrister: "han simmar ju inte... han är vid ytan". Lovisa kommer och kollar, och det konstateras att han verkligen inte lever längre! Stackars liten fisk!

Framtiden...

Sitter i min lägenhet med många tända ljus, utanför på fönstret är det fortfarande blött efter dagens regn. Det är mörkt och man måste väl säga välkommen till hösten, för den verkar vara här för att stanna nu... Så fram med levande ljus, en filt och höstmusik!

Det var just musik som idag satte igång mina tankar idag... Tankar på framtiden. Nu har jag bara ett år kvar, sedan exjobb. Detta betyder att jag inom ett år lämnar tryggheten och vardagen i skolan för att bli vuxen på riktigt. Skrämmande? Hell yeah! Men det ska samtidigt bli oerhört skönt, för i och med att skolan slutar så öppnar sig också oerhört många nya dörrar i livet. Men kanske är det inte så skönt? Eller är det det? Vad väntar egentligen där ute? Hur ser ens liv ut om fem år? Men det är kanske dumt att tänka och planera för mycket, bara ta var dag som den kommer och sen se vad som händer...

Appropå ingenting... Det står en gubbe utanför mitt fönster och röker, inget konstigt med det om det inte vore för att han var inne på sin fjärde cigg i följd, vadå beroende?

Oj, så det blev...

Dagen började jättebra idag med ett träningspass, spinning och bodypump! Det var riktigt jobbigt... Sen blev det lite plugga och lunch för att sedan gå hem och försöka vila bort huvudvärken. Väl hemma i sängen så somnade jag visst och sov 3 timmar, men inte försvann huvudvärken för det inte. Nu försöker jag mig på en ny taktik, bullar och te och senare glass! Hihi!

I can hear your heartbeat...

... and the sound of you is so sweet to me. Hörde den snutten i en låt på radio idag och blev så glad för det fick mig att tänka på de stunder när man ligger nära sin älskade och bara lyssnar på dennes andetag och känner hjärtat slå. Önskar jag fick uppleva det oftare... Idag var jag ute på en långpromenad, det var en jättefin dag med sol och värme. Och återigen önskar jag att jag hade fått njuta av promenaden i solen tillsammans med Urban. Hålla handen, gå och småprata lite om allt och ingenting för att sedan komma hem och laga en mysig söndagsmiddag och avsluta kvällen framför en film.

Igår var det nOllegasque med allt vad det innebär. Det var en trevlig kväll med ovanligt god mat faktiskt. Jag måste också säga att alla tjejer var så himla fina, alla hade jättefina klänningar och var snyggt sminkade! En underbar kväll helt enkelt!

Luften har gått ur mig...

Totalt. Sakta började luften pysa ur mig redan på förmiddagen, men vid halv fyra gick den ur mig helt och hållet. För ens självförtroende skulle man legat kvar i sängen idag och kollat på film...

Jag har en bullmamma och en fiskarepappa...

Japp, det är precis så bra som det låter. Jag har en mamma som bakar bullar till mig när jag kommer hem och en pappa som åker ut och fiskar så man får färsk flundra till lunch. Jag har med andra ord spenderat helgen hemma hos mina föräldrar, även Urban kom och hälsade på en stund.

I lördags var jag och Urban på jakt efter något litet att äta och fika i min lilla hemstad, då klockan var efter två visade det sig omöjligt. Vi fick helt enkelt gå till en vanlig restaurang, det blev en kinarestaurang och tre-rätters. Mums var det! Och det bästa av allt var efterrätten, friterad banan med sirap och glass, vilket verkligen är ett måste om man äter på en kinakrog.

Senare på kvällen var det så dags för personalfest på mitt sommarjobb, det var en trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. Festkommitén hade till och med lyckats med något som jag trodde var omöjligt, att få terminalen att se mysig ut...!

Imorgon är det en speciell dag!

Back to old times...

Jag har rätt så kallt i lägenheten nu, de verkar inte ha satt på värmen ännu... Så jag lagade helt enkelt ugnsmat till middag idag och lämnade ugnsluckan öppen när jag var klar, nu är det lagom varmt här. När jag var i England så lagade vi knappt mat i ugnen utan under vintern så användes den som värmekälla. Vi satte på ugnen och öppnade luckan för att värma köket och toan (då det inte fanns någon värmekälla i något av rummen). Så favorit i repris kan man kanske säga, visserligen inte alls lika extremt som i England men ändå... =)

Skulle jag kasta kottar på folk?

Häromdagen när jag var påväg till skolan så gick jag förbi en kille som mekade med sin moppe mitt på trottoaren. När jag passerat honom med ett par meter så hör jag en kotte trilla ner i marken. Skadeglad som man är tror man att den kanske trillade ner på killen och flinar lite för sig själv. Självklart så vänder jag mig även om och tittar på killen och mycket riktigt så ligger det en kotte en halvmeter från honom. Jag såg nog fortfarande väldigt glad ut för killen stirrar surt på mig som att det var jag som kastade kotten... Haha!

Tillbaka i Stockholm...

... på riktigt, alltså helt inflyttad i stan. Nu är jag alltså inte inneboende hos Lovisa och Andreas längre, tack för att jag kunde bo hos er! Det var jättemysigt att bli väckt av katterna också, två sötisar som kommer på morgonen och gosar. Det känns bra att vara tillbaka men samtidigt väldigt konstigt att Urban inte finns här, ingen att prata med innan man somnar... Men vi ska ses i helgen så det gör inget just nu iallafall. Det är nämligen racehelg och Urban och co ska tävla och träna på banan i Falkenberg, så jag tänkte hjälpa till med det lilla jag är bra på i depån (typ köpa mat och vara ivägen).

Nu har även skolan börjat på riktigt, jag har bara börjat med två kurser än så länge men det kommer flera. Det kommer nog bli ett väldigt intressant år med många roliga kurser och ett fördjupningsarbete som jag tror kommer bli grymt!

Nu ska jag plocka in nästa kartong med saker i köksskåpen och sedan blir det väl att sova, så att jag orkar upp i tid imorgon för att göra i ordning det sista i lägenheten...

Mysmåndag

Ja, det hade jag igår. Sov ut riktigt länge, vilket jag behövde. Sedan ville Henny prata lite, vilket alltid är uppskattat och speciellt nu när hon är i Australien. Lika kul varje gång att prata med Henny, hon har alltid så roliga saker att berätta.

Sedan lånade jag Urbans cykel och begav mig ut till Värsnäs i Kalmar för att plocka blåbär och lingon. Jag fick ihop massa blåbär och även en hel del lingon, så ikväll tänkte jag försöka göra lingonsylt för första gången i mitt liv. Vi får se hur det blir...

(När man ska skriva ordet blåbär så blir det ofta att man skriver bläbär istället. Och det är ju typiskt dumt, för de är ju goda.)

Iallafall, när bären var plockade så begav jag mig hem igen för att möta Urban. Vi gick sedan ner på stan för att äta middag, det blev planka på Stekhuset i hamnen. Och pannacotta till efterrätt, supergott!

En helt vanlig söndag under sommaren....

... sitter man på jobbet och jobbar, det slår aldrig fel. Men idag så är ju vädret lite halvdant så det gör inget att man sitter inne.

Efter jobbet igår så träffade jag Lisa, vilket var jättekul! Vi tog cykeln och åkte ut till skogen och plockade både lingon och blåbär, dock började det regna ordentligt efter en timme så då gav vi upp. Vi hade kunnat plocka mer men det blir så kallt när man är genomblöt. Men det blev iallafall lite lingon och blåbär, tillräckligt för att göra egen lingonsylt och drottningsylt. Lisa hade faktiskt gjort egen drottningsylt och den var jättejättegod, så jag blev också pepp på att prova! Jag hittade även recept på egen saft som jag funderar på att göra... Jag kommer iallafall återkomma med syltresultatet, om den blev god eller ej... Men jag måste nog ge mig ut någon gång till för att få ihop lite mer lingon, jag fick bara ihop typ 3 deciliter och det blir det ju inte jättemycket sylt av. Men jag fick ihop tillräckligt med blåbär så jag kommer ladda upp och göra sylt för hela hösten.

När jag kom hem till Kalmar efter att ha träffat Lisa så hade Urban lagat middag, supergod potatisgratäng (inte vanligt potatisgratäng utan det var någon special med krossade tomater och annorlunda sås) och kyckling till det. Och självklart avslutades det med Ben&Jerrys och min nya favoritsmak som jag aldrig kommer ihåg vad den heter, cheesecake brownie eller något sådant. Mums!

En helt vanlig lördag under sommaren...

... sitter man på jobbet och jobbar. Nu har dock de värsta köerna på telefon lagt sig och det är nästan spöklikt tyst här. Det märks ganska tydligt att hösten är här, det är kallare ute, löven faller och det är framförallt mörkt när man åker hem från jobbet vid 21.30. Lite läskigt faktiskt att sommaren redan är slut och att jag snart lämnar Urban och familjen för att åka tillbaka till Stockholm. Många utmaningar väntar i höst, jag börjar bland annat på min inriktning, nervöst men oerhört roligt ska det bli. Jag är riktigt motiverad inför att börja plugga igen, jag kommer ju få läsa bara sådant som jag tycker är roligt! Men det känns ändå väldigt overkligt att man börjar år 4, att man faktiskt inte har alls mycket kvar innan det är dags att söka ett riktigt jobb för första gången (alltså inte ett sommarjobb)...

Efter jobbet idag ska jag träffa Lisa, och antagligen ska vi plocka lite blåbär och lingon (vi får se vad vi hittar). Jag har redan plockat massa blåbär och bunkrat upp inför vintern, så då kanske det blir en och annan blåbärspannkaka! Eller paj eller muffins eller smoothie.... Eller man kanske skulle prova att göra blåbärssoppa, är det svårt? Vad kan man mer ha blåbär till? Några förslag? Efter bläbärsplockningen (eller fikat om det regnar) så bär det av till Ubbe och antagligen en myskväll i soffan framför Family Guy, som har blivit det tvprogram vi sätter på om det inte är någon bra film på tv. Jag köpte tre säsonger av serien i England, den är hur bra som helst!

Vad händer i höst då? Jag börjar som sagt min inriktning på min utbildning, vilket ska bli superkul! Sen hoppas jag att det blir ett besök i Linkan för att träffa Lisa, jag har sagt sen hösten 2006 att jag ska hälsa på henne och ännu inte fått ändan ur, det kanske är dags nu? Jag vill också försöka hinna hälsa på mina bröder som flyttat hemifrån nu, den ena hamnade i Halmstad och den andra i Jönköping. Och självklart ska jag träffa Urban massor och eventuellt även planera en resa som skall ske precis innan jul, vi håller tummarna för att det inte ligger alltför många tentor olägligt som därmed sätter käppar i hjulet för dessa planer. Jag hoppas också komma igång ordentligt med träningen, jag har redan börjat lite smått att springa med Urban men det gäller ju att man håller i det... Sen vill jag absolut spendera massa tid med alla där uppe i Stockholm som jag inte umgåtts med ordentligt på över ett år nu, ni har varit saknade!

Vad mer händer i höst? Jag vet inte, det får tiden utvisa...

Mitt huvud har också sommarlov nu...

Oj, det var länge sen nu… Men det har varit fullt upp med jobb och så, färjeolyckan gjorde det inte bättre heller. Då fick man ta en hel del skit från arga resenärer, men nu känns det helt okej igen, jag har ju varit ledig en vecka nu… Jag och Urban har hunnit med en hel del under denna vecka, vi har varit i Prag, solat och badat, ätit på Lammet och Grisen på Öland, med mera… Tidigare i sommar var vi även ute på en liten roadtrip till Åhus för att hälsa på min kusin, det var mycket trevligt!

Men vad har egentligen hänt sen sist? Inte mycket, jag har jobbat en hel del och däremellan träffat Urban. Så det har blivit en del resor mellan städerna, men det har inte gjort så mycket. Jag somnar i alla fall med Urban varje kväll, och det är jättehärligt!

En dag när jag körde bil till jobbet så lade jag märke till att det var tomt på ängen utanför Kalmar, tomt på grisar! Varje gång man tidigare åkt till Kalmar så har man alltid tittat på de söta frigående grisarna som bor längs E22 utanför Kalmar. De var sååå söta och hade egna hus, men nu finns de inte mera där… Tråkigt!

Räkkryssning

I går var jag och Urban iväg på en räkkryssning i skärgården runt Oskarshamn, turen startade från Brädholmen och sedan bar det av söderut i skärgården. Efter en stunds båttur så var det dags att äta räkor i stora lass, man fick äta hur mycket räkor man ville, så med andra ord hade jag kommit till paradiset! Räkor är underbart gott i vanliga fall, men de smakade, om möjligt, ännu bättre ombord på en båt i solnedgången i trevligt sällskap.

Enda dåliga saken med kryssningen var att det blåste lite för mycket när vi åkte ut, så det var ganska mycket sjögång. Jag brukar må illa när det rullar på sjön, men det största problemet jag har när det är vågigt är faktiskt inte det, utan rädslan. Jag har på senaste tiden börjat bli oerhört rädd för att åka båt och flyg, ju mer man läser i skolan om farkoster desto mer inser man hur mycket som kan gå fel… Så jag var jätterädd när vi åkte ut med båten och det är jättefånigt för skepparen skulle ju aldrig ge sig ut på havet om det var farligt. Men att tala om det för sig själv när man sitter och håller i sig i bordet ombord på båten, då det känns som att båten ska välta, är inte så lätt… Tack och lov hade jag Urban med mig, det lugnade lite.

Det har inte varit lika tufft att flyga, men det har också varit jobbigt den senaste tiden. Så fort planet låter annorlunda eller att det känns som att det tappar höjd eller det är något annat som händer som inte känns normalt så stelnar jag till och blir skitnervös. Den enda tanke jag har i huvudet är: ”vi kommer störta”. Då jag flugit en del det senaste året så har detta hänt ett par gånger, och då ser jag mig alltid omkring och alla andra passagerare ombord ser så himla lugna ut. Så numera väljer jag alltid fönsterplats ombord på flyget, så att man åtminstone kan se vad som händer utanför. Jag vet inte hur jag ska återfå det lugn jag förr hade inför att flyga samt åka båt när det blåser. Det lugnar oerhört när Urban är med, men hur ska man göra när man reser ensam? Man kan ju inte gå omkring att vara rädd, för hur ofta händer det något? Väldigt, väldigt sällan! Men det är svårt att komma ifrån hur liten man känner mig i dessa lägen...

Midsommar

Igår var det midsommar, jag hade en av mina bästa midsomrar igår faktiskt. Visst regnade det, men det gör det ju varje midsommar... Så egentligen är ju inte en midsommar utan regn en riktig midsommar. Dagen började med att jag jobbade, visserligen bara ett kort pass så det var lugnt. Sedan satte jag mig på bussen till Kalmar och jag hamnade bakom två fjortistjejer, det var faktiskt hemskt störande fast lite underhållande också. En av tjejerna var väldigt full och oerhört otålig, så de nästan grälade för att hennes kompis som då inte var lika full inte orkade med hennes tjat hela tiden. Sedan bar det av ut på en ö utanför Kalmar, där sillen stod uppdukad och väntade. Gott!

Efter sillen var det dans runt midsommarstången och vi hoppade omkring till ”små grodorna”. Stämningen var på topp och alla var jätteglada! Vi fortsatte vårt ätande med tårta och sedan kex med dipp som amerikanaren hade haft med sig. Mumsigt värre! När alla var ännu mättare och ännu belåtnare så bar det av ner till havet, där killarna skulle leka lite med Henriks nya leksak, en vattenskoter! Så de lekte av sig en stund, och vissa fick till och med bada när de skulle styla.

Kvällen fortsattes med mer mat! Det känns som att vi inte gjorde annat än åt, vi var jättemätta hela dagen. Det blev grillat, mycket gott! Sedan var det dans på bryggan, mysigt! Och Urban hade slagit på stort och tagit på sig dansskorna, skor med stålhätta! Men det är kanske säkrast när man dansar med mig… Om inte annat så var det oerhört kul att dansa ståendes på hans skor.

Man kan väl säga att detta var en mycket lyckad kväll med många skratt! Dock var det något kallt, jag fick frågan vad jag egentligen hade på mig på vintern då jag hade hur mycket kläder som helst igår. Dubbla byxor och 5 lager med tröjor, och ändå tyckte jag att det var kallt…

Och så idag var det dags att jobba igen, precis som imorgon….

Presentbråk...

I påskas var jag och min familj iväg på en Tallinn-kryssning och då träffade mina tvillingbröder två tjejkompisar. De höll kontakten med varandra och nu har mina bröder varit iväg ett par gånger och hälsat på dessa tjejer. Jag tror till och med att tjejerna i dagens läge kan ses som brödernas flickvänner båda två.

I alla fall, för ett par dagar sedan höll min ena bror Alex på att pilla med något men jag frågade inte riktigt vad det var. Men så idag så fick jag svaret, det han höll på med var en tänkt present till tjejen som nyligen fyllt år. Kruxet var bara det att min andra bror Boffe, vars tjej också fyllt år nyligen, tydligen hade samma presentidé. Det var värsta diskussionen hemma idag då de båda bestämt hävdade att idén var sin egna, och att den andra definitivt inte fick ge samma sak. Och jag kan väl hålla med om att det skulle se lite roligt ut om tvillingarna gav samma present till deras tjejer (som då är kompisar).

Så jag satt och lyssnade på det roliga samtalet mellan mina bröder. Alex hade nämligen gjort i ordning en nalle med ett litet fack på ryggen, där han hade tänkt lägga något litet smycke eller så, och Boffe tyckte då genast att Alex skulle ”köpa ut” Boffes andel av hans såkallade ”barndomsnalle”. Tilläggas ska väl då att nallen aldrig varit Boffes, men han hade väl insett hur fula och dyra nallarna var att köpa nya och då den ändå bara skulle agera ”sändebud” för den riktiga presenten så tyckte han väl inte att det var värt det. Så Boffe satt och skämtsamt förhandlade med Alex om hur mycket han skulle sälja sin andel av ”barndomsnallen” för.

Samtalet mellan de två fortsatte länge, och ingen verkade ge sig utan idén var deras egen, vem man än frågade. Likaså tvisten om nallens tillhörighet förblev outredd, så jag tror det slutar med helt annorlunda presenter… Men jag fick mig i alla fall ett riktigt gott skratt!

Val till Europaparlamentet

Idag var det då dags för val… Det hade jag knappt någon aning om, det var när jag och pappa körde förbi en vallokal som jag fick frågan om jag hade röstat. Rösta? Jag visste ju knappt vad det var för val, skulle jag ha röstat? Nej, men det tyckte pappa att jag borde göra. Så jag tänkte att jag kan väl rösta på samma som i det senaste riksdagsvalet. Sagt och gjort, jag drog med mig mina två bröder till vallokalen. Jag tog rätt lapp och ställde mig bakom ett sådant där skynke för att lägga ner min lapp i kuvertet. Samtidigt kom mina bröder runt bakom samma skynke och skulle lägga ner sina lappar också, då såg jag min brors val. Och det var ju på helt fel ”sida”, och detta påpekade jag väldigt högt! Min bror ryckte på axlarna och skrattade lite. Så hittade han en annan lapp bakom skynket, som någon annan hade lämnat efter sig, och tog den istället och stoppade ner i sitt kuvert. Min andra bror stod mitt i lokalen med sin lapp och klistrade igen sitt kuvert. Om vi var seriösa? Nej, inte speciellt. De dödsseriösa valarbetarna tittade bara konstigt på oss… Dagens ungdom, tänkte de säkert… Men vi röstade i alla fall tre personer på rätt sida, även om vi inte satte oss in i vad de enskilda partierna stod för. Ibland är det kul att vara ung, för då är det mer okej att göra sådana saker!

De senaste dagarna...

… har varit fyllda av händelser. Det började i torsdags då det var dags för mig att åka hem till Sverige igen, och det var med blandade känslor jag satte mig på bussen till Heathrow Airport. Man både ville åka och stanna, det kändes så himla konstigt att staden som varit mitt hem i nio månader helt plötsligt inte var det längre. Och att jag inte längre skulle bo med mina housemates och att jag kanske aldrig skulle få träffa folk som varit i min omgivning igen. Det bara kändes så kontigt, och man visste ju när man åkte till England att det en dag skulle ta slut, men att den skulle komma så snabbt hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Så det kom en del tårar då vi skiljdes åt, jag och mina housemates, men det gick ändå över relativt snabbt för jag visste ju vad som väntade när jag kom hem igen. Och jag vet att jag kommer fortsätta att hålla kontakten med de jag kom närmast i England! Men visst, det pratas ju om post-erasmus syndromet, så vi får väl se om och när det kommer… Vi hade en jättetrevlig kväll dagen innan jag åkte, vi var ute och åt på en pub och hade en minnenas kväll. Vi pratade om allt som hänt och alla roliga minnen vi har från dessa nio månader, riktigt roligt!

Det var lite kul när jag lämnade tillbaka min nyckel till hyresvärden, han sa att om jag kom tillbaka till Southampton så kunde jag ju slå honom en pling. Varför skulle jag? Det är ju inte så att jag eller mina housemates har någon speciellt nära relation med vår hyresvärd, varför i hela fridens namn skulle vi ringa honom om vi kom tillbaka? Det förstod ingen av oss riktigt…

Förövrigt, SAS är mitt nya favoritflygbolag (jo, de har alltid legat på plus), men nu tycker jag extremt bra om dem! Varför då? Jo, jag kom till flygplatsen med två stört tunga väskor, vilket betyder 22-25 kg per väska. Jag var givetvis beredd på att betala dryga 2500 kronor i övervikt för mitt baggage, för jag förstod ju att det var alldeles för mycket övervikt för att bolaget skulle kunna se mellan fingrarna (som de vanligtvis gör vid ett par kilos övervikt). Väl vid baggage drop:et så lämnar jag fram boarding pass och pass, och lastar upp mina väskor på bandet. Och när jag är på väg att plocka upp min plånbok för att betala övervikten så räcker hon tillbaka mitt pass och bording pass, jag blir chockad så jag frågar givetvis om det var allt. Kvinnan bakom disken svarar att det var det, så jag tackar och går snabbt därifrån innan hon ångrar sig. SAS hade alltså precis släppt igenom minst 25 kilo i övervikt! You gotta love SAS säger jag bara!

Igår var det då dags för brödernas student, dagen i ära så regnade det. Jag tyckte så synd om studenterna, men ändock så verkade deras humör vara på topp! Vi hade en jättetrevlig studentskiva här hemma, med massa god mat och trevligt sällskap. Det hölls tal och öppnades paket, det blev många fina och väldigt bra presenter. Och nu blir det spännande att se på vilken utbildning gubbarna kommer in i höst och hur det kommer att gå…

Idag har det varit en jättefin och solig dag, jag och Urban tog en kaffe i morgonsolen på bryggan. Jag hoppas det blir fler sådana mysiga morgnar denna sommar!

Hur kan man vara rädd för en and?

Ibland är man allt lite mesig och alldeles töntig. Småsaker som man får för sig och sen blir man sådär tjejigt rädd, jättetöntig, jag vet! Idag satt vi och käkade lunch i gräset utanför biblioteket, och som jag redan berättat har vi änder på campus. Självklart så skulle det springa omkring en andhona mitt där vi satt. Hon gick i cirklar runt oss och närmade sig oss försiktigt. Jag fick för mig att ankor kan anfalla som svanar så jag var på helspänn och vände mig om så fort ankan var bakom ryggen på mig. Då jag satt med ett gäng killar så skulle de självklart jävlas och mata ankan, som ju då ännu närmare och jag blev ännu mer hispig. Jag hade verkligen fått för mig att ankan skulle anfalla, hon gick ju runt oss i cirklar och det var precis som att hon väntade på att perfekt tillfälle att få anfalla. Haha, eller så letade hon bara mat, vad vet jag?! Änder är jättesöta på avstånd, men inte bara någon meter ifrån en själv när man sitter och äter lunch…!

Förutom att sitta i solen och äta lunch med en anka så har jag varit seriös också, pluggat en hel del inför tentan som jag har imorgon. Dock är det en ganska ångestladdad tenta, jag har skrattat så jag har gråtit idag. Men jag har det nog i generna, min pappa brukar få likadana skrattattacker när han deklarerar, för han tycker det är så himla roligt, eller inte… Men iallafall, denna tenta är helt stört svår att plugga till, för det finns massor med extentor att göra men inga lösningar. Så man kan sitta timvis med samma problem utan att veta om man ens är på rätt väg… Det är inte alls lika roligt att plugga då, för man vet ju aldrig om man gör rätt eller fel. Och ber man föreläsaren lägga ut lösningar så säger hon bara att man kan komma upp på hennes kontor och fråga. När man väl går upp till henne för att fråga henne något, så suckar hon bara och tycker det är jobbigt att man kommer. Första gången jag och David skulle gå och fråga om något så knackade vi på, och hon svarar på engelska med asiatisk brytning: ”coming”. David och jag som är svenska hörde; ”kom in”, så vi steg ju på. Det märktes tydligt på henne att det inte var vad hon hade väntat sig… Fram tills nu har vi varit och träffat henne ett par gånger och varje gång är vi lika osäkra på om hon säger ”coming” eller ”come in”, när vi knackat på. Detta har skapat ett antal skratt när vi stått utanför dörren utan att veta vad vi ska göra!

Idag har jag även tagit hejdå av en kompis som åker hem imorgon. Känns lite tråkigt, men jag hoppas att jag får träffa henne igen. Och jag hoppas verkligen att man kan hålla kontakten med de man har träffat här, och ses någon gång till i alla fall. Man brukar ju alltid säga att man ska hålla kontakten men så blir det ju ändå inte så, men vi får se! Inte tänka på det nu, för det är dags att sova så jag är utvilad inför tentan!

4 heldagar kvar i England...

Jag har idag fyra heldagar kvar i England innan jag börjar min resa hem till Sverige igen. Men innan dess har jag tre tentor att skriva, ett rum att packa ner i två resväskor och sedan städa, avskedsmiddag med mera… Idag kändes det så tråkigt att behöva vänta med att skriva tentorna, jag hade velat göra dem imorgon så att de äntligen var förbi och man kunde ta sommarlov! Men visst, jag ska nog vara glad att jag har lite extra tid på mig att lära mig det där sista…

Idag satt vi och pluggade i solen på förmiddagen, allt för att bättra på brännan lite… Det var hur skönt som helst! Dock så försökte vinden stjäla alla våra papper, så vi sprang runt i trädgården och hämtade vilsna papper. Efter lunch gav vi upp detta och satte oss inne, då fick vi i alla fall ha våra papper ifred, haha!

Imorgon väntar en heldag till med plugg, fast utan att sitta i solen tyvärr. För man är långt ifrån lika produktiv då, och man ska väl försöka maximera tiden nu innan tentorna. Nu bär det dock av till The Hobbit, en pub längre ner på gatan, för att säga hejdå till lite fler människor… Många som åker hem nu i dagarna. Och så även jag! Även om det är tråkigt att åka så kommer jag vara världens lyckligaste tjej när tåget rullar in i Kalmar och jag möts av Urbans famn!

Har man inga problem så skapar man sig...

Varför är man så oerhört blockerad i huvudet när man är stressad och har bråttom? Idag skulle jag betala vår vattenräkning (som gick ut för två dagar sen), för om jag gör det själv så vet jag att det blir gjort. Jag bestämde mig för att plugga till fem, och sen gå till postkontoret för att betala räkningen. De stänger nämligen vid halv sex, så jag hade en dryg halvtimme på mig att ta ut pengar till räkningen och gå till postkontoret, vilket absolut räcker. Dock så kände jag mig lite stressad när jag vid fem lämnade universitetet, ville ju trots allt att räkningen verkligen skulle bli betald idag. Så jag skyndade mig lite extra. När jag kommer fram till bankomaten så matar jag in mitt bankkort och slår pin-koden. Maskinen säger ifrån, det är tydligen fel kod… Oj, blev det fel tänker jag och matar in koden igen. Än en gång säger maskinen ifrån… Så jag plockar ut kortet och svär på svenska, folk bakom mig i kön suckar självklart… Samtidigt som jag stoppar in kortet igen tänker jag; vad är det för fel på maskinhelvetet? För jag slår ju verkligen rätt kod… Jag trycker in min kod igen, och än en gång säger automaten ifrån… DÅ inser jag att det är min gamla kod jag stått och tryckt in (jag bytte kort och kod för en dryg månad sen)… Bra jobbat! Nu sitter jag här i England med ett spärrat bankkort med chip, vilket betyder att jag inte kan handla överhuvudtaget på det… Grattis! Så imorgon blir det en sväng till en engelsk bank för att försöka få ut lite kontanter så att jag klarar mig sista veckan med de räkningar som är kvar.

Och frågan kvarstår, varför är man så oerhört blockerad i huvudet när man har bråttom? Och varför trillade inte polletten ner när automaten sa att koden var fel? Ibland har man ju riktigt otur när man tänker…….

Årets första sommardag

Idag är det årets första sommardag för mig, hur vet jag då det? Jo, idag gick jag för första gången till skolan utan att ta med mig min jacka. Jag hade även sandaler… Och för mig är det ovanligt då jag alltid fryser… Jag hoppas definitivt det blir fler sådana här dagar så man hinner få lite färg innan Gubbarnas student…

Idag är det bara 3 dagar kvar tills jag skriver mina två första tentor (av sex)… Jag känner mig laddad, förberedd och lugn. Vilket är jätteovanligt inför en tenta men jag hoppas och tror att det är för att jag är så pass förberedd denna gång. Jag bestämde mig för att ändra min studieteknik när jag märkte vilken panik jag fick inför förra tentaperioden, då jag bara hade fem tentor (varav man bara behövde/kunde plugga till fyra av dem). Tyvärr var jag inte lika förberedd då och tiden räckte liksom inte till, hur man än vred och vände på dygnet. Inför dessa tentor är jag dessutom mer fokuserad och motiverad, jag vet vad som väntar i sommar och i höst (en grymt rolig inriktning om jag klarar alla tentor här).

Nu sitter jag i solen och skriver detta, hur varmt och skönt som helst… Jag bestämde mig för att unna mig en timme off idag i solen. Så nu sitter jag här mitt på campus och studerar alla söta änder och njuter av solen… Jag bara måste få lite färg, folk blir ju bländade av min bleka hy, men men då smälter jag in bland alla engelskor, bortsett då från att de är X antal storlekar större än mig (i alla fall majoriteten, ska inte dra alla över en kam)…

Jag tänker definitivt skriva om min vistelse här i England någon dag framöver, dock inte innan tentorna är över. Och jag vill också skriva lite om skillnaderna mellan England och Sverige, för jag trodde inte att de var så stora (men ibland är de det). Vissa saker här är så himla roliga och jag känner att jag måste få dela med mig av dem. Men som sagt, det får bli efter tentorna.

Om exakt två veckor är jag nyfriserad (har ni något förslag på hur jag kan klippa mig?) och håller nog antagligen på med förberedelser inför Gubbarnas student. Så med andra ord kommer jag vara hemma i Oskarshamn, tillsammans med min familj och Urban igen! Känns lite tråkigt att lämna England nu dock… Kommer verkligen sakna att få prata engelska hela dagarna, men jag har en underbar tid framöver att se fram emot!

Crazy

Alanis Morissette sjunger i en av sina låtar att man måste vara lite galen för att överleva och visst ligger det något i det. Och då menar jag galenskapen i handlingarna som gör att ens vardag förändras och man flyttas bort från det trygga vanliga livet. Att vara galen och modig nog att ta de där stegen nu som man kanske tidigare inte vågade. Ett kliv ut, utanför ens komfortzon där allt är tryggt och flyter på som vanligt. De är nog dessa kliv som gör att man växer som människa och utvecklas. För vissa är dessa steg jättesmå och kanske obetydliga, medans de för andra är jättestora. Jag har sett många människor i min omgivning ta steg som dessa den senaste tiden, både stora och små. Och det glädjer mig att de tar chansen, även om det kan brista…

Jag har också tagit många sådana här steg det senaste året, för mig har de varit oerhört stora och långt utanför min egen komfortzon. Det största var nog att flytta till England, jag var först inte säker på att jag ville det just på grund av att jag var rädd att lämna det trygga och ge mig ut i det okända. Väl här så byggde man genast upp en ny zon och igen måste man försöka ta sig utanför den. För mig kan det handla om så löjliga saker som att gå på en fest med bara brittiskt folk, där man bara känner värden (och knappt det). Inga utbytesstudenter utan bara engelska personer, många som kan granska och döma ens engelska språk. Länge var jag nära att tacka nej men sen så övertalade jag mig själv, jag är ju ändå här för att lära mig engelska! Vilken möjlighet att få spendera en hel kväll och bara mingla runt och prata engelska med folk som kan! Och ändå, att en så töntig sak som att inte våga (jo, lite töntigt är det), kan få en att missa så mycket! Chanser som kanske bara dyker upp en gång… Men mer om det någon annan dag…

Ensam men inte ensam

Sitter i min säng, i mitt rum, i mitt hus, i England, Storbritannien, Europa, jorden, universum, oändligheten. Även i ett litet hus kan man känna sig liten och ensam. Det brukar sällan kännas såhär, men idag kom man hem till ett tomt hus (vilket är jätteovanligt) och saknaden efter Urban är jättestor. Så jag tänkte att får jag på något tv-program på datorn så brukar det kännas lite bättre och man tänker på något annat. Så jag surfade in på svt.se för att kolla om det kommit några intervjuer med Malena Ernman, som ju gick vidare till ESC-finalen. Jag hittade ett porträtt om henne som jag kollade på. Det är ganska kul att se hur en person kan påverka så många människor att man talar om Malena-effekten (visserligen många som har en ”effekt” uppkallad efter sig när man tänker efter). För övrigt så tror jag stenhårt på att Malena vinner på lördag! Jag kommer vara med och heja fram henne tillsammans med Nordic Society på kåren, det kommer bli jättekul!

När jag kollat klart på programmet kom jag att tänka på en annan effekt, som ni antagligen kallar något annat… Men för mig är det Urban-effekten! Att bara få vara i närheten av honom gör mig glad och lycklig. Och konstigt nog så finns den där även om Urban befinner sig alldeles jättelångt bort, det räcker med ett kort telefonsamtal med honom så ler man och är glad. En sådan liten sak som att han stannar uppe för att jag inte vill gå hem själv i mörkret utan att prata med någon i telefon, den omtanken värmer. Men snart är det han och jag (eller snarare vi) igen, då det idag bara är 3 veckor kvar att spendera i England. Det ska bli så skönt att slippa sakna någon såhär mycket och bara få vara tillsammans igen. Att få uppleva vardagen tillsammans kommer denna sommar bli något nytt att se fram emot för oss. Då plötsligt kan man ge honom den där kramen när man känner för det och inte behöva spara det till de få gånger man kan ses… Härliga tider väntar!

Detta är egentligen gårdagens inlägg, men jag somnade med datorn i sängen och hann inte lägga upp det innan John Blund kom…

Dr And

Southampton måste vara någon slags metropol för doktorander, hela campus kryllar av dem! Och då tänker ni förstås: ”Hur fasen kan hon veta vilka som är doktorander och inte?”, men det är faktiskt inte alls svårt att urskilja dem ur mängden! En doktorand är för det första väldigt liten (vilket är relativt men ändå). Jag vet inte hur det är på andra universitet men i Southampton så simmar och badar doktoranderna hela tiden på campus. Vi har nämligen en liten park med en damm och ett par små vattenfall i mitten av campus, men bada där? Är det inte att gå lite för långt?

En doktorand lever också på onyttigheter, om man söker på google.se och letar lite så hittar man följande text: ”… siktas också ofta i småbåtshamnar eller på stränder, där de främst lever på bullar och mackor.”. Jag som trodde doktorander var seriösa och höll på med forskning och grejer? Inte att de satt i någon småbåtshamn och käkade på smörgåsar (har någon smakat de fåglarna?).

Vidare på samma hemsida kan man läsa: ”De häckar vid sjöar, åar och grunt vatten.”. Inte undra på att man aldrig kan få tag på dem när man har stött på problem med någon inlämningsuppgift eller så, de häckar ju inte på sina kontor längre…

Ett annat kännetecken för en doktorand är dessutom att de alltid är ute och går med frun (vars favoritfärg uppenbart är brun!).

Det finns säkert många fler kännetecken, men nu vet ni i alla fall hur man känner igen en Dr And! Jag lägger in en bild här under ifall mina kännetecken inte var bra nog…

















Så här störd blir man när man går på KTH och framförallt flyg (jag behöver ju inte dra ner hela skolan i skiten, det räcker ju med sektionen)! Jag har pluggat hela dagen och är nu ganska tom i huvudet! Ha överseende med mig!

För övrigt har vi faktiskt massa änder på campus... De har jättesöta ungar nu! :)

Dagens skratt

Jag har under min tid i England bott i ett litet hus med tre andra Erasmusstudenter, huset är väl som man föreställer sig alla engelska hus, mögligt, dåligt isolerat (både ljud och värme) och oerhört dåligt planerat. Men i alla fall, vi hade tur som hittade ett hus i ett studentområde på rätt sida universitetet, och jag tar absolut inte åt mig äran, det är helt och hållet tack vare tysken. Vår hyresvärd här heter Mr P, eller det är iallafall vad vi kallar honom. Vi blev galna på att hela tiden säga hela efternamnet så det blev Mr P till slut. Vilket vi faktiskt får kämpa hårt för att inte säga direkt till honom! Första gången vi träffade honom och pratade, så frågade vi var han kom ifrån då han har ganska stark typ indisk dialekt. Det visade sig att han var född i Southampton och hade bott här hela sitt liv. Det är ganska kul då han vid ett senare tillfälle säger till Marion att hon bör arbeta på sin engelska dialekt om hon ska bli engelskalärare…

Men iallafall, hela idén med att introducera er till mitt boende och hyresvärd är att berätta vad som hände för ett par dagar sen och som fick en uppföljning idag. Och att det är Mr P som säger det gör det hela så mycket roligare. Mr P kom i alla fall förbi för ett par dagar sen och sa ”We will come and cut your garden tomorrow morning”. Och vi blev faktiskt glada för gräset är runt 4-5 dm högt. Men när han gått så insåg vi att han sa ”cut your garden”, menade han verkligen att klippa ALLT i hela trädgården? Alla blommor och buskar, ja praktiskt taget allt? Vi kom fram till att han nog bara varit stressad och sagt fel, vilket i hans fall är ett ganska vanligt förekommande fenomen.

I morse så kom då någon för att klippa vårt gräs, de hade trimmer och kratta och grejer med sig. Precis innan jag lämnar huset för att gå till en lektion så tittar jag ut i trädgården och de har jämnat den med marken. Alla blommor, buskar, gräs, ALLT! De lämnade en lite palm som antagligen hade för tjock stam för att kunna klippas ner med deras trimmer. Det blev en ganska ordentlig hög med gräs och blomrester. Med andra ord, vi kunde haft en bondgård nu! Med höodling och kanske till och med en häst som gick och käkade höet… Jag fick mig i alla fall ett gott skratt när jag insåg att han verkligen menade ”cut your garden”, bokstavligt talat!

Förövrigt, är det inte ganska kul att trädgårdstjänster ingår i hyran när man hyr hus här?

Avslut

Mitt första blogginlägg får handla om ett slut. Ett av mina första riktiga avslut av ett kapitel i mitt liv (om man nu kan se ens liv som en bok), jag anser inte att flytten till Stockholm räknas till ett sånt då jag faktiskt bara tog ett steg framåt i livet. Och likadant så såg jag inte flytten från Sverige till England som ett sånt avsked heller, för jag kommer ju tillbaka. Denna gång känns det annorlunda, nu är det inte ett steg framåt utan ett tillbaka till vardagen hemma i Stockholm. Lite sorgset att nu börja skriva efterorden till den nästan 9 månader långa vistelsen här i England. Och nu låter det kanske som att jag inte alls vill tillbaka till Stockholm men det vill jag, jag saknar allt och alla där hemma! Tiden här har varit jättetuff, samtidigt som det har varit jättekul och fyllt med massa nya erfarenheter. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde denna trip! Så jag kan i alla fall sammanfatta det som ett oerhört lyckat beslut!

Konstig det här med att längta efter saker som man inte har, länge länge gick jag och längtade hem till Sverige. Nu först, med endast fyra veckor kvar i England, börjar jag lära känna mer folk och riktigt njuta av tiden här. Hur kommer det sig att detta alltid händer i slutet? Och jag vet att detta fenomen inte är något unikt för just mig… Först nu så inser jag att tiden här håller på att ta slut, och blir faktiskt lite sorgsen över det. Samtidigt är jag glad att jag snart ska få åka hem, för sen januari har jag gått och längtat efter vad som kommer i sommar. Sommaren kommer nämligen tillbringas med min kärlek, eller rättare sagt boendes med min kärlek. Och jag har honom att tacka för att min Englands-vistelse har blivit så bra! Det har varit tungt att vara så långt ifrån den man älskar, men han har varit ett jättestöd under jobbiga perioder.

Slutet är nära, och det är bara en tentaperiod bort från att jag sitter på ett flyg mot Sverige igen. Fast det är ändå skönt att jag för en gång skull ligger lite före med pluggandet, det betyder att det finns tid över att unna sig de där sista kvällarna med kompisar utan att behöva känna ångesten för att man ”förlorar” pluggtid. Från och med nu börjar mitt avsked till livet här i England, jag måste nog vänja mig gradvis vid att det som varit mitt hem i snart åtta månader inte längre är det om fyra veckor. Hela avskedet börjar med en avskedsmiddag på fredag för en annan Erasmusstudent; så om vädret tillåter så blir det grill hemma hos David. Sen ska jag även hinna med ett par fika med alla jag kommer sakna, så nu kommer vi tillbaka till den eviga längtan efter saker man inte har just nu. De vänner jag lämnar här, även om det inte är så många, kommer jag ju självklart längta efter när jag kommer hem. Och som alltid så säger man att man ska hålla kontakten, och det kommer man nog lyckas med i alla fall den första månaden. Sen brukar det ju bli som det alltid blir, man hörs någon gång ibland men inte alls så ofta som man skulle vilja. Men jag har tänkt ta vara på tiden som är kvar och försöka leva mer i nuet. Sluta längta efter saker som kommer (jag försöker i alla fall lyssna till dina råd, Anna), det tjänar inget till att hela tiden gå och längta efter saker man inte har!

Det blev långt, alldeles för långt, tror ingen orkar läsa hela. Men i alla fall, hela bloggens uppkomst är mina Stockholmstjejers fel, känn er skyldiga! Och Lovisa, namnet är helt och hållet ditt fel!