Har man inga problem så skapar man sig...

Varför är man så oerhört blockerad i huvudet när man är stressad och har bråttom? Idag skulle jag betala vår vattenräkning (som gick ut för två dagar sen), för om jag gör det själv så vet jag att det blir gjort. Jag bestämde mig för att plugga till fem, och sen gå till postkontoret för att betala räkningen. De stänger nämligen vid halv sex, så jag hade en dryg halvtimme på mig att ta ut pengar till räkningen och gå till postkontoret, vilket absolut räcker. Dock så kände jag mig lite stressad när jag vid fem lämnade universitetet, ville ju trots allt att räkningen verkligen skulle bli betald idag. Så jag skyndade mig lite extra. När jag kommer fram till bankomaten så matar jag in mitt bankkort och slår pin-koden. Maskinen säger ifrån, det är tydligen fel kod… Oj, blev det fel tänker jag och matar in koden igen. Än en gång säger maskinen ifrån… Så jag plockar ut kortet och svär på svenska, folk bakom mig i kön suckar självklart… Samtidigt som jag stoppar in kortet igen tänker jag; vad är det för fel på maskinhelvetet? För jag slår ju verkligen rätt kod… Jag trycker in min kod igen, och än en gång säger automaten ifrån… DÅ inser jag att det är min gamla kod jag stått och tryckt in (jag bytte kort och kod för en dryg månad sen)… Bra jobbat! Nu sitter jag här i England med ett spärrat bankkort med chip, vilket betyder att jag inte kan handla överhuvudtaget på det… Grattis! Så imorgon blir det en sväng till en engelsk bank för att försöka få ut lite kontanter så att jag klarar mig sista veckan med de räkningar som är kvar.

Och frågan kvarstår, varför är man så oerhört blockerad i huvudet när man har bråttom? Och varför trillade inte polletten ner när automaten sa att koden var fel? Ibland har man ju riktigt otur när man tänker…….