Ensam men inte ensam

Sitter i min säng, i mitt rum, i mitt hus, i England, Storbritannien, Europa, jorden, universum, oändligheten. Även i ett litet hus kan man känna sig liten och ensam. Det brukar sällan kännas såhär, men idag kom man hem till ett tomt hus (vilket är jätteovanligt) och saknaden efter Urban är jättestor. Så jag tänkte att får jag på något tv-program på datorn så brukar det kännas lite bättre och man tänker på något annat. Så jag surfade in på svt.se för att kolla om det kommit några intervjuer med Malena Ernman, som ju gick vidare till ESC-finalen. Jag hittade ett porträtt om henne som jag kollade på. Det är ganska kul att se hur en person kan påverka så många människor att man talar om Malena-effekten (visserligen många som har en ”effekt” uppkallad efter sig när man tänker efter). För övrigt så tror jag stenhårt på att Malena vinner på lördag! Jag kommer vara med och heja fram henne tillsammans med Nordic Society på kåren, det kommer bli jättekul!

När jag kollat klart på programmet kom jag att tänka på en annan effekt, som ni antagligen kallar något annat… Men för mig är det Urban-effekten! Att bara få vara i närheten av honom gör mig glad och lycklig. Och konstigt nog så finns den där även om Urban befinner sig alldeles jättelångt bort, det räcker med ett kort telefonsamtal med honom så ler man och är glad. En sådan liten sak som att han stannar uppe för att jag inte vill gå hem själv i mörkret utan att prata med någon i telefon, den omtanken värmer. Men snart är det han och jag (eller snarare vi) igen, då det idag bara är 3 veckor kvar att spendera i England. Det ska bli så skönt att slippa sakna någon såhär mycket och bara få vara tillsammans igen. Att få uppleva vardagen tillsammans kommer denna sommar bli något nytt att se fram emot för oss. Då plötsligt kan man ge honom den där kramen när man känner för det och inte behöva spara det till de få gånger man kan ses… Härliga tider väntar!

Detta är egentligen gårdagens inlägg, men jag somnade med datorn i sängen och hann inte lägga upp det innan John Blund kom…