Avslöjad!

När man aldrig bott tillsammans på riktigt har man inte sett alla sidor hos den andre, varken alla bra och dåliga. Och visst gör man allt för att dölja de dåliga, iallafall gör jag det som lever i ett distansförhållande. Men så kommer dagar eller tillfällen då man blottar en konstig/dålig/störd sida eller handlande hos sig själv. En annorlunda sida hos mig är att jag har perioder då jag äter störda mängder av en viss sak. Ni som känner mig vet att jag bland annat haft en morotskake-period (och ja, nu är den äntligen över...). Detta kan i sig inte tyckas så märkvärdigt men jag försöker ändå dölja det mest extrema ätandet.

Nu är jag inne i en popcorn-period och har varit ett tag (den hade uppehåll typ ett år men har nu kommit åter). Och ja, faktiskt så tycker jag det är lite genant att man börjar äta popcorn till mellanmål och pre-middag. Så vad gör jag? Jo, jag försöker dölja det! Iallafall när jag är hos Urban. Då poppar jag popcorn innan han kommer hem från jobbet, för att minska risken att skämmas. Jag vädrar lite efteråt för att släppa ut popcorn-doften ur lägenheten, smart tycker jag... Men haha, jag misstar min smarthet... Det första Urban säger när han kommer innanför dörren där hemma är: "Har du gjort popcorn?". BUSTED! Och så avslöjar han mig, bara sådär! Men det lär bli fler avslöjanden när man blir sambo på riktigt...

Goodbye Stockholm!

Under senare delen av hösten och fram till nu har jag tillbringat mycket tid i Kalmar. Detta har sakta men säkert förvandlats till mitt nya hem, och det har bara känts konstigt varje gång jag har rest till Stockholm. Att komma innanför dörren på min lägenhet i Stockholm har mer och mer börjat kännas som att jag stiger in i någon annans lägenhet som jag lånat. Riktigt skum känsla! Så nu har mitt definitiva beslut vuxit fram, jag flyttar från Stockholm efter nyår. Det är något jag funderat på hela hösten och ännu längre tillbaka men först nu de senaste veckorna har det blivit ett beslut och efter nyår (i januari) realiseras det... Det känns så himla skönt att det äntligen blir verklighet!

Det kommer dock inte vara utan en tår i ögat som jag lämnar alla vänner här.................

Urban frågade häromveckan vad som kändes störst; att snart få ta examen eller att bli sambo? Jag satt tyst länge och funderade. Men faktiskt så känns det bra mycket större att bli sambo, konstigt nog. Samtidigt betyder examen oerhört mycket för mig, så det är absolut inget jag tycker är oviktigt på något sätt!

Semester på g...

Nu har vi äntligen bestämt oss! Det blir skidsemester nästa år... För mig är det inget nytt då jag brukar få äran att åka varje år. Men nytt är att Urban för första gången ska följa med, jippie! Han har visserligen aldrig åkt skidor så det kommer nog bli lite mindre åka av än vanligt. Men det ska bli mysigt att få visa dessa underbara miljöer för honom...

Urban vägrade dock åka buss ner (vilket tar typ ett dygn), så det blir flyg. Och som extra bonus åker vi ner en dag tidigare (än bussen) och tar en natt i Milano. Det ska blir jättemysigt! Jag ser jättemycket fram emot det nu, synd att det är två månader kvar!

Män och tekniska prylar...

Förra helgen spontanshoppade jag och Urban ett tv-spel. Det blev ett Wii för det var så himla mycket billigare än de andra spelen. Och så fick jag ett Super Mario-spel vilket jag spelat massor! Jag älskar den typen av spel. Men även sport-spelen som följde med är jätteroliga!

Iallafall, det jag skulle berätta med det var att män är jättekonstiga när det kommer till tekniska prylar. De kan hålla på med dem i timmar helt uppslukade, och denna gång blev inget undantag. Så fort vi kom hem skulle Urban packa upp spelet och det tog flera timmar att koppla in och tillslut prova. Gissa vad jag hann göra under tiden, städa HELA lägenheten... Hur kommer det sig att det är såhär? Att de blir så helt uppslukade? Jag förstår inte...

Idag kände jag mig storbystad och fet för första gången...

Ja, ni läste rätt. Jag har nämligen varit iväg och provat skinnställ. Och Urban fick hjälpa mig första gången att stänga det. Ett skinnställ ska nämligen vara för litet när man köper det, så att man töjer det och att det fortsätter att sitta tajt sen när man använt det ett tag. Jag är riktigt nöjd med det, så nu ska jag bara ta kortet och sedan köra, köra, köra! Bilden är något suddig men framförallt så syns det inte hur förbannat tajt det sitter!


Men vi höll på att inte hinna dit innan de stängde... Förbannade Stockholm! Att det ska behöva ta 1 h 45 att ta sig från Sundbyberg till Skärholmen med bil.... Jag kan verkligen inte förstå hur folk kan sitta i dessa köer, varje dag... Men vi klev in i affären 1 minut efter stängning, och en ur personalen var jättesnäll och stannade kvar och hjälpte mig. Så nu är jag stolt ägare till ett skinnställ! =)

Usch, jag hatar kärringar som lägger sig i...

Det är PMS-varning på det här inlägget.

När jag jobbar i Oskarshamn så bor jag oftast hos min kille i Kalmar, och då blir det tidig buss på mornarna för att hinna upp i rimlig tid. Oftast brukar jag sova på bussen med väskan liggandes i sätet bredvid mig. Denna morgon var inget undantag, bortsett från att jag inte sov speciellt mycket utan bara slumrade korta stunder. Så efter halva resan så kliver en kärring på bussen. Hon sätter sig bakom mig, och självklart rycker och sliter hon så i min stol att man vaknar till igen. Fine, sånt händer, alla är inte lika smidiga när de blir äldre (40+). Jag hör att hon pratar med den som sitter bredvid henne och att hon kommenterar att jag har min väska bredvid mig på sätet. "Det spelar väl ändå ingen roll om det inte är fullt", tänkte jag. Men så känner jag att kärringen börjar peta mig på axeln. Inte en gång, utan flera gånger. Jag förstod att jag skulle bli tillrättavisad och få ta bort väskan, så jag låtsades sova och svarade henne inte. Varför ska jag sitta med min tunga väska i knät i 1,5 timme om ingen ändå ska sitta bredvid mig? Varför i helvete lägger sig folk i? Bussen var ju inte ens full så varför orkar man bry sig? Om bussen hade blivit full så hade jag flyttat på väskan, kärring!

Helgen som varit...

Helgen som varit spenderades för en gång skull i Stockholm (i alla fall halvt). I fredags satt jag kvar på jobbet till 7, bara för att kunna bli hämtad av Urban som kom med bil till Stockholm. Jag hade lovat honom att vi skulle gå ut och äta (och jag bjuda för en gång skull), så så blev det. En italiensk restaurang vid Odenplan, kommer inte ihåg dess namn, men shit vad gott vi åt och drack!

Lördagen började med spinning, perfekt start på dagen! Sedan tog vi en tur till Pampas marina och åt brunch. Varför har jag inte varit där tidigare och ätit brunch? Den frågan ställde jag mig många gånger när vi satt och åt. Kändes jättelyxigt! Senare på kvällen hade Lovisa och Andreas förlovningsfest, jättemysigt! Tack för en trevlig kväll!

På söndagen fick vi en tidig morgon då det var visning på en lägenhet i Kalmar vid lunch. 06.30 bar det iväg. Men tack och lov var bilen uppvärmd! Det fanns värmare i bilen, med timer. Lyxigt tycker jag! Ingen av de två lägenheterna vi tittade på motsvarade dock våra förväntningar, så jakten på drömlägenheten bär vidare...

Mina nya mellanmål...

Mina dagar rullar på, det händer inte så mycket speciellt. Exjobbet flyter på, om än väldigt sakta med många down-dagar. Men jag ska fixa det!

Idag var jag hos en dietist, och tro det eller ej men hon tyckte inte att jag åt alldeles för lite eller dåligt. Så jag fick rådet att fortsätta äta tre lagade mål mat om dagen, men utöka mina mellanmål. Så nu ska jag börja äta en näve nötter och näringsdricka till mellanmål, två till tre gånger om dagen. Jag hade inte hört talas om näringsdricka innan så det är en ny erfarenhet. De innehåller all näring man behöver så det är inte som att dricka oboy (det var dietisten mycket noga med att poängtera).


Imorgon får jag fint besök av min kaka! Mys! =)

Nä, nu ska jag titta på Hellenius hörna...

Igår hade jag en mysdag...

Ja, en sån där riktig ta-hand-om-sig-själv-dag! Jag började dagen med ett spinning-pass på 75 minuter. Jag trodde jag skulle dö, det var så sjukt jobbigt! Men ändå så kul!

Sen blev det bak och matlagning, jag satte igång tre degar för brödbaket. Det blev hemmagjord tomatsoppa OCH egna köttbullar också. Köttbullarna blev supergoda! Jag ska alltid göra egna från och med nu...! Dock förstår jag inte hur de man köper blir så sjukt runda... Jag kan nog mer kalla mina för köttkuber.

Jag bakade även ananasmuffins och rödbetsmuffins, båda med supergod frosting. Jag tänkte ta med dem till fikat med mina morföräldrar idag. Jag har smakat rödbetsmuffins innan och då var de supergoda, men vi får se hur mina blev... Förra gången var det ju Lisa som hade bakat, och hon är superduktig på sånt! Hjälp, vad många super- det blev i detta stycke.

Bröden blev också rätt bra, alla utom en av degarna. Jag tror inte den gräddades tillräckligt länge men jag glömde sätta klockan, jag vet att jag är en klant! Totalt blev det nio bröd, även om jag ger bort två (vilket jag ska) så har jag ändå bröd fram till jul nu tror jag... Haha!

Nu bär det av till morföräldrarna för fika... Glöm inte era pappor idag!

Idag har jag shoppat...

Ja, jättesöta pepparkaksformar har jag köpt! Lägg särskilt märke till mc:n nere i högra hörnet! Det är min hoj, bara så ni vet! Märks det vad man pluggar för något?


Sen har jag varit runt på flera olika Systembolag för att hittar årets glögg, saffran! Och tillslut så hittade jag den, vi får se om den är god... Sen köpte jag en liten present till pappa, det är ju fars dag på söndag. Glöm inte era pappor! =)

Jag har ett mål...

Jag har många mål i livet, men nu har det tillkommit ett. Jag tror jag måste skriva ner det för att verkligen lyckas, för det ska jag denna gång! Länge har jag velat gå upp i vikt och precis som väldigt många jojo-bantar så har jag i perioder försökt gå upp i vikt. Men när man inte ser några resultat av sina försök, what so ever, så ger man ju upp. Men denna gång, nej nej, nu tänker jag ta hjälp av en dietist och lyckas. Tanken är genom att äta bättre och mer energirikt tillsammans med träning så ska jag gå upp i vikt. Vi får se vad dietisten har att säga nästa vecka.

Mitt mål är att jag innan årsskiftet 2011/2012 ska ha nått min målvikt.

Jag kommer att berätta om mina delmål vid ett senare tillfälle, samt om ett litet "avtal" som jag och Lovisa ingått... Det blir även inköp av en våg och invägning på fredag. Nu blir det "Välkommen åter".

Sambo på deltid...

Japp, numera är man sambo på halvtid. Men snart är det förhoppningsvis på heltid... En nackdel med att bo tillsammans är att man ser sidor hos varandra som man annars kanske inte märker av (om man endast ses på helgerna). Mitt ibland väldigt usla morgonhumör är ett exempel. I morse var jag så sjukt trött, tröttare än vanligt faktiskt och därmed lite irriterad... Urban hade redan gått upp och stod i duschen när zombie-jag kom ut i badrummet. När han kommer ut ur duschen och får syn på mig utbrister han:
-ÅH FY FAN!
Jag tittar inte upp från handfatet där jag står och borstar tänderna, utan svarar bara lätt irriterat
-Vad?
-Du ser lite sliten ut...

Sambolivet har sina fördelar, detta är inte en av dem. Men det var ändå lite kul.... =)

Det som inte dödar, härdar....

Så sant som det är sagt. Jag var på en intervju för ett tag sen, för ett examensarbete jag ville ha. En intervju som gav självförtroendet en knäpp, men samtidigt gjort mig mer säker på mig själv. För nu ****** ska jag visa att jag också kan åstadkomma något bra, trots att jag inte har några bra betyg. Och det var väl denna effekt intervjuaren ville uppnå, för jag fick exjobbet tillslut. Men är det värt att tacka ja? Tacka ja till ett arbete där man vet att man är sämst på avdelningen. Vore det inte bättre att man hittade en arbetsplats där man kände att chefen trodde på ens kunskaper och personlighet, istället för att ifrågasätta varför man inte lyckats bättre...? Samtidigt är det oerhört dumt att tacka nej när man inget annat exjobb har. Tror dock inte att jag skulle må så bra av att jobba i ett sådant klimat som chefen under intervjun tydligt visade fanns på företaget.

Exjobbet vill jag jättegärna ha, men ribban är redan satt, av chefen. Och jag tror inte att jag innerst inne vill ödsla min energi på att göra ett bra arbete för ett sådant företag. Är jag helt ute och cyklar?

Ensamhet

Då har pojkvännen åkt hem igen för den här gången, och åter igen är det så oerhört tomt. Han lämnar alltid ett sånt tomrum efter sig att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till resten av dagen. Tomhet och faktiskt lite sorg, hur konstigt det än må låta. Sorg känner jag för att den jag älskar och vill vara med måste åka, och att vi inte kan vara tillsammans. Man går från att skratta tillsammans nästan hela tiden och vara lycklig, till att sitta här helt ensam och önska att man hade någon att prata med efter att han har åkt... Men trots detta så har vi haft en underbar helg tillsammans, som alltid måste jag nog nästan säga. Något som gör det allt underbarare är att nu först börjar vi våga drömma om framtiden, för den närmar sig....

Rensa tankarna...

Jag har kommit på att det absolut bästa sättet att rensa tankarna på är att träna! Ett ordentligt träningspass och huvudet töms på alla tankar, vilket är oerhört skönt efter en dag i skolan. Och att ge sig ut för att springa när man är sådär riktigt förbannad, vilken medicin! Prova!

Long time, no see....

Man kämpar och kämpar men räcker ändå inte riktigt till, hur gör man för att folk ska bli nöjda?