Räkkryssning

I går var jag och Urban iväg på en räkkryssning i skärgården runt Oskarshamn, turen startade från Brädholmen och sedan bar det av söderut i skärgården. Efter en stunds båttur så var det dags att äta räkor i stora lass, man fick äta hur mycket räkor man ville, så med andra ord hade jag kommit till paradiset! Räkor är underbart gott i vanliga fall, men de smakade, om möjligt, ännu bättre ombord på en båt i solnedgången i trevligt sällskap.

Enda dåliga saken med kryssningen var att det blåste lite för mycket när vi åkte ut, så det var ganska mycket sjögång. Jag brukar må illa när det rullar på sjön, men det största problemet jag har när det är vågigt är faktiskt inte det, utan rädslan. Jag har på senaste tiden börjat bli oerhört rädd för att åka båt och flyg, ju mer man läser i skolan om farkoster desto mer inser man hur mycket som kan gå fel… Så jag var jätterädd när vi åkte ut med båten och det är jättefånigt för skepparen skulle ju aldrig ge sig ut på havet om det var farligt. Men att tala om det för sig själv när man sitter och håller i sig i bordet ombord på båten, då det känns som att båten ska välta, är inte så lätt… Tack och lov hade jag Urban med mig, det lugnade lite.

Det har inte varit lika tufft att flyga, men det har också varit jobbigt den senaste tiden. Så fort planet låter annorlunda eller att det känns som att det tappar höjd eller det är något annat som händer som inte känns normalt så stelnar jag till och blir skitnervös. Den enda tanke jag har i huvudet är: ”vi kommer störta”. Då jag flugit en del det senaste året så har detta hänt ett par gånger, och då ser jag mig alltid omkring och alla andra passagerare ombord ser så himla lugna ut. Så numera väljer jag alltid fönsterplats ombord på flyget, så att man åtminstone kan se vad som händer utanför. Jag vet inte hur jag ska återfå det lugn jag förr hade inför att flyga samt åka båt när det blåser. Det lugnar oerhört när Urban är med, men hur ska man göra när man reser ensam? Man kan ju inte gå omkring att vara rädd, för hur ofta händer det något? Väldigt, väldigt sällan! Men det är svårt att komma ifrån hur liten man känner mig i dessa lägen...

Midsommar

Igår var det midsommar, jag hade en av mina bästa midsomrar igår faktiskt. Visst regnade det, men det gör det ju varje midsommar... Så egentligen är ju inte en midsommar utan regn en riktig midsommar. Dagen började med att jag jobbade, visserligen bara ett kort pass så det var lugnt. Sedan satte jag mig på bussen till Kalmar och jag hamnade bakom två fjortistjejer, det var faktiskt hemskt störande fast lite underhållande också. En av tjejerna var väldigt full och oerhört otålig, så de nästan grälade för att hennes kompis som då inte var lika full inte orkade med hennes tjat hela tiden. Sedan bar det av ut på en ö utanför Kalmar, där sillen stod uppdukad och väntade. Gott!

Efter sillen var det dans runt midsommarstången och vi hoppade omkring till ”små grodorna”. Stämningen var på topp och alla var jätteglada! Vi fortsatte vårt ätande med tårta och sedan kex med dipp som amerikanaren hade haft med sig. Mumsigt värre! När alla var ännu mättare och ännu belåtnare så bar det av ner till havet, där killarna skulle leka lite med Henriks nya leksak, en vattenskoter! Så de lekte av sig en stund, och vissa fick till och med bada när de skulle styla.

Kvällen fortsattes med mer mat! Det känns som att vi inte gjorde annat än åt, vi var jättemätta hela dagen. Det blev grillat, mycket gott! Sedan var det dans på bryggan, mysigt! Och Urban hade slagit på stort och tagit på sig dansskorna, skor med stålhätta! Men det är kanske säkrast när man dansar med mig… Om inte annat så var det oerhört kul att dansa ståendes på hans skor.

Man kan väl säga att detta var en mycket lyckad kväll med många skratt! Dock var det något kallt, jag fick frågan vad jag egentligen hade på mig på vintern då jag hade hur mycket kläder som helst igår. Dubbla byxor och 5 lager med tröjor, och ändå tyckte jag att det var kallt…

Och så idag var det dags att jobba igen, precis som imorgon….

Presentbråk...

I påskas var jag och min familj iväg på en Tallinn-kryssning och då träffade mina tvillingbröder två tjejkompisar. De höll kontakten med varandra och nu har mina bröder varit iväg ett par gånger och hälsat på dessa tjejer. Jag tror till och med att tjejerna i dagens läge kan ses som brödernas flickvänner båda två.

I alla fall, för ett par dagar sedan höll min ena bror Alex på att pilla med något men jag frågade inte riktigt vad det var. Men så idag så fick jag svaret, det han höll på med var en tänkt present till tjejen som nyligen fyllt år. Kruxet var bara det att min andra bror Boffe, vars tjej också fyllt år nyligen, tydligen hade samma presentidé. Det var värsta diskussionen hemma idag då de båda bestämt hävdade att idén var sin egna, och att den andra definitivt inte fick ge samma sak. Och jag kan väl hålla med om att det skulle se lite roligt ut om tvillingarna gav samma present till deras tjejer (som då är kompisar).

Så jag satt och lyssnade på det roliga samtalet mellan mina bröder. Alex hade nämligen gjort i ordning en nalle med ett litet fack på ryggen, där han hade tänkt lägga något litet smycke eller så, och Boffe tyckte då genast att Alex skulle ”köpa ut” Boffes andel av hans såkallade ”barndomsnalle”. Tilläggas ska väl då att nallen aldrig varit Boffes, men han hade väl insett hur fula och dyra nallarna var att köpa nya och då den ändå bara skulle agera ”sändebud” för den riktiga presenten så tyckte han väl inte att det var värt det. Så Boffe satt och skämtsamt förhandlade med Alex om hur mycket han skulle sälja sin andel av ”barndomsnallen” för.

Samtalet mellan de två fortsatte länge, och ingen verkade ge sig utan idén var deras egen, vem man än frågade. Likaså tvisten om nallens tillhörighet förblev outredd, så jag tror det slutar med helt annorlunda presenter… Men jag fick mig i alla fall ett riktigt gott skratt!

Val till Europaparlamentet

Idag var det då dags för val… Det hade jag knappt någon aning om, det var när jag och pappa körde förbi en vallokal som jag fick frågan om jag hade röstat. Rösta? Jag visste ju knappt vad det var för val, skulle jag ha röstat? Nej, men det tyckte pappa att jag borde göra. Så jag tänkte att jag kan väl rösta på samma som i det senaste riksdagsvalet. Sagt och gjort, jag drog med mig mina två bröder till vallokalen. Jag tog rätt lapp och ställde mig bakom ett sådant där skynke för att lägga ner min lapp i kuvertet. Samtidigt kom mina bröder runt bakom samma skynke och skulle lägga ner sina lappar också, då såg jag min brors val. Och det var ju på helt fel ”sida”, och detta påpekade jag väldigt högt! Min bror ryckte på axlarna och skrattade lite. Så hittade han en annan lapp bakom skynket, som någon annan hade lämnat efter sig, och tog den istället och stoppade ner i sitt kuvert. Min andra bror stod mitt i lokalen med sin lapp och klistrade igen sitt kuvert. Om vi var seriösa? Nej, inte speciellt. De dödsseriösa valarbetarna tittade bara konstigt på oss… Dagens ungdom, tänkte de säkert… Men vi röstade i alla fall tre personer på rätt sida, även om vi inte satte oss in i vad de enskilda partierna stod för. Ibland är det kul att vara ung, för då är det mer okej att göra sådana saker!

De senaste dagarna...

… har varit fyllda av händelser. Det började i torsdags då det var dags för mig att åka hem till Sverige igen, och det var med blandade känslor jag satte mig på bussen till Heathrow Airport. Man både ville åka och stanna, det kändes så himla konstigt att staden som varit mitt hem i nio månader helt plötsligt inte var det längre. Och att jag inte längre skulle bo med mina housemates och att jag kanske aldrig skulle få träffa folk som varit i min omgivning igen. Det bara kändes så kontigt, och man visste ju när man åkte till England att det en dag skulle ta slut, men att den skulle komma så snabbt hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Så det kom en del tårar då vi skiljdes åt, jag och mina housemates, men det gick ändå över relativt snabbt för jag visste ju vad som väntade när jag kom hem igen. Och jag vet att jag kommer fortsätta att hålla kontakten med de jag kom närmast i England! Men visst, det pratas ju om post-erasmus syndromet, så vi får väl se om och när det kommer… Vi hade en jättetrevlig kväll dagen innan jag åkte, vi var ute och åt på en pub och hade en minnenas kväll. Vi pratade om allt som hänt och alla roliga minnen vi har från dessa nio månader, riktigt roligt!

Det var lite kul när jag lämnade tillbaka min nyckel till hyresvärden, han sa att om jag kom tillbaka till Southampton så kunde jag ju slå honom en pling. Varför skulle jag? Det är ju inte så att jag eller mina housemates har någon speciellt nära relation med vår hyresvärd, varför i hela fridens namn skulle vi ringa honom om vi kom tillbaka? Det förstod ingen av oss riktigt…

Förövrigt, SAS är mitt nya favoritflygbolag (jo, de har alltid legat på plus), men nu tycker jag extremt bra om dem! Varför då? Jo, jag kom till flygplatsen med två stört tunga väskor, vilket betyder 22-25 kg per väska. Jag var givetvis beredd på att betala dryga 2500 kronor i övervikt för mitt baggage, för jag förstod ju att det var alldeles för mycket övervikt för att bolaget skulle kunna se mellan fingrarna (som de vanligtvis gör vid ett par kilos övervikt). Väl vid baggage drop:et så lämnar jag fram boarding pass och pass, och lastar upp mina väskor på bandet. Och när jag är på väg att plocka upp min plånbok för att betala övervikten så räcker hon tillbaka mitt pass och bording pass, jag blir chockad så jag frågar givetvis om det var allt. Kvinnan bakom disken svarar att det var det, så jag tackar och går snabbt därifrån innan hon ångrar sig. SAS hade alltså precis släppt igenom minst 25 kilo i övervikt! You gotta love SAS säger jag bara!

Igår var det då dags för brödernas student, dagen i ära så regnade det. Jag tyckte så synd om studenterna, men ändock så verkade deras humör vara på topp! Vi hade en jättetrevlig studentskiva här hemma, med massa god mat och trevligt sällskap. Det hölls tal och öppnades paket, det blev många fina och väldigt bra presenter. Och nu blir det spännande att se på vilken utbildning gubbarna kommer in i höst och hur det kommer att gå…

Idag har det varit en jättefin och solig dag, jag och Urban tog en kaffe i morgonsolen på bryggan. Jag hoppas det blir fler sådana mysiga morgnar denna sommar!