Crazy

Alanis Morissette sjunger i en av sina låtar att man måste vara lite galen för att överleva och visst ligger det något i det. Och då menar jag galenskapen i handlingarna som gör att ens vardag förändras och man flyttas bort från det trygga vanliga livet. Att vara galen och modig nog att ta de där stegen nu som man kanske tidigare inte vågade. Ett kliv ut, utanför ens komfortzon där allt är tryggt och flyter på som vanligt. De är nog dessa kliv som gör att man växer som människa och utvecklas. För vissa är dessa steg jättesmå och kanske obetydliga, medans de för andra är jättestora. Jag har sett många människor i min omgivning ta steg som dessa den senaste tiden, både stora och små. Och det glädjer mig att de tar chansen, även om det kan brista…

Jag har också tagit många sådana här steg det senaste året, för mig har de varit oerhört stora och långt utanför min egen komfortzon. Det största var nog att flytta till England, jag var först inte säker på att jag ville det just på grund av att jag var rädd att lämna det trygga och ge mig ut i det okända. Väl här så byggde man genast upp en ny zon och igen måste man försöka ta sig utanför den. För mig kan det handla om så löjliga saker som att gå på en fest med bara brittiskt folk, där man bara känner värden (och knappt det). Inga utbytesstudenter utan bara engelska personer, många som kan granska och döma ens engelska språk. Länge var jag nära att tacka nej men sen så övertalade jag mig själv, jag är ju ändå här för att lära mig engelska! Vilken möjlighet att få spendera en hel kväll och bara mingla runt och prata engelska med folk som kan! Och ändå, att en så töntig sak som att inte våga (jo, lite töntigt är det), kan få en att missa så mycket! Chanser som kanske bara dyker upp en gång… Men mer om det någon annan dag…