Ensamhet

Då har pojkvännen åkt hem igen för den här gången, och åter igen är det så oerhört tomt. Han lämnar alltid ett sånt tomrum efter sig att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till resten av dagen. Tomhet och faktiskt lite sorg, hur konstigt det än må låta. Sorg känner jag för att den jag älskar och vill vara med måste åka, och att vi inte kan vara tillsammans. Man går från att skratta tillsammans nästan hela tiden och vara lycklig, till att sitta här helt ensam och önska att man hade någon att prata med efter att han har åkt... Men trots detta så har vi haft en underbar helg tillsammans, som alltid måste jag nog nästan säga. Något som gör det allt underbarare är att nu först börjar vi våga drömma om framtiden, för den närmar sig....